Rollspel

Frank hade visst somnat till en stund, eftersom han vaknade av att hans mobil ringde. Han gnuggade sig i ögonen och svarade.

"Aa de e Gandalf?" sa han utan att han tänkte på det. Förut brukade han alltid svara så eftersom det nästan bara var hans närmaste kompisar som ringde. Men nu ringde de allt mer sällan och sällan, så Frank hade börjat svara normalt.

"Öh..." sa Gerard. Han hoppades att han inte hade slagit fel nummer. Tänk om han hade ringt till någon gammal gubbe istället. Men vem fan döper sitt barn till Gandalf?

"Jag menar Frank!" rättade han sig själv. "Det är Frank."

"Hej Frank." sa Gerard långsamt, och försökte låta lite som en pedofil.

"Öh.. Vem är det?" frågade Frank nervöst. Vem tusan var det som ringde? Det lät inte som någon han kände igen iallafall.

"Det är ... Bosse."

"...Bosse? Vem Bosse?" frågade Frank. Han kände ingen Bosse. 

"Åh, jag är bara Bosse. Berätta lite mer om dig."

"...känner jag dig?"

"Mer än du anar." sa Gerard, och försökte sig på att morra som en tiger. Det gick sådär.

Frank började bli lite nervös. 

"Alltså, vem fan är du?"

Gerard brast ut i gapskratt.

"Förlåt Frank. Det är jag. Gerard."

"Du får inte skrämmas sådär! Jag trodde det var nån freaking pedofil eller nått." sa Frank lite surt, men han log ändå smått. 

Sarahs och min natthumor är bäst.

(Sarah = Gerd, jag = Fronkeh)